Maskar (worms)

Maskar är särskilt farliga av flera skäl:

• Förmåga att självreplikera: maskar kan sprida sig utan mänsklig inblandning, via e-post, nätverk eller externa enheter.
• Förmåga att mätta nätverk: de genererar överdriven trafik, kan kollapsa hela nätverk och till och med få kritiska tjänster att krascha.
• Inkörsport till andra hot: efter att ha infekterat ett system installerar de ofta backdoors, minerar kryptovalutor, eller blir en del av skadliga botnet.

Dessutom utnyttjar de ofta säkerhetssårbarheter i oåtgärdade system.Ett exempel på detta är BlueKeep, en sårbarhet som kunde utnyttjas för att skapa maskar i Remote Desktop Services.

Den första moderna datormasken var Creeper (1971), utformad som ett experiment för att spridas på ARPANET. Men det var Robert Tappan Morris med Morris worm (1988) som visade datormaskarnas destruktiva potential genom att kollapsa nätverk och infektera tusentals datorer.

Senare dök mer sofistikerade hot upp, som Conficker (2008), en hybridmask som spreds både lokalt genom att rikta in sig på datorer i lokala nätverk och globalt genom att slumpmässigt söka igenom vilken dator som helst på internet. Idag upptäcks moderna attacker som kombinerar maskar med kryptovalutautvinning i företagsnätverk.

Även om båda är typer av malware (ny länk) har maskar och virus viktiga skillnader som skiljer dem åt:

1. Uppdatera regelbundet ditt operativsystem och dina applikationer. Applicera kritiska säkerhetsuppdateringar.
2. Installera en avancerad säkerhetslösning som Panda Dome, som upptäcker avvikande beteenden i nätverket och blockerar infektioner i ett tidigt skede.
3. Aktivera en brandvägg och stäng portar som inte behövs.
4. Öppna inte länkar eller filer som ser misstänkta ut.
5. Gör regelbundna säkerhetskopior för att kunna återhämta dig från eventuella skador eller ransomware.